Tårar.
Men jag kan inte gråta nu.
För mitt i min sorg ligger tyngden av ensamhet.
En ensamhet som bara kommer växa om jag gråter, för då erkänner jag den, gör den till verklighet.
Och utan någon famn att gråta i vet jag inte om jag kommer sluta.
Kommentarer
Trackback
