niclasklinga

Jag vet att det egentligen inte är någon fara. Men vad gör inte vi människor om inte överanalysera och tänka för mycket? Jag oroar mig, ofta. Alldeles för ofta. Småsaker som inte har någon större betydelse eller ord och fraser som inte menat någonting. Alla dessa ting försöker jag klä av, studera och analysera för att försöka knäcka fram deras sanning.

 Vad betyder du, egentligen?

Och det är fånigt, rentav barnsligt att hålla på så här, och jag är medveten om det. Men vad stoppar det mig? Tankarna flyger och far som dom vill och jag kan aldrig riktigt kräva den där kylande känslan av oro. Av att någonting bara är... fel.

Ett annat praktexempel på känslor man borde göra sig av med är svartsjuka. Vilken hälsosam funktion har svartsjuka i våra liv? Det är avund och ilskans barn som bara vill ont. En drivande kraft som får oss att tvivla och fundera. Skapa scenarion i våra huvuden som aldrig kommer ske, men vi måste ändå tänka på dem för TÄNK OM. TÄNK OM DET HÄNDE EN DAG. VAD GÖR MAN DÅ?

Det är fånigt.

Men mänskligt.

Och även om svartsjukan är som den där kliande delen på ryggen som man aldrig når, så är det alltid oron som ekar högst.