niclasklinga

Jag är trött jag är pigg jag är glad jag är ledsen mitt humör är uppe och nere det svänger hit eller dit och går runt en liten bit.

 

Mitt liv har väl alltid varit något av en bergochdalbana. Kanske inte till en början... men det kickade igång någon gång när jag var tolv-tretton år.

 

Fullt med saker och minnen som jag gjort och glömt.

 

Men jag är inte här för att tala om det. 

Det som är gjort det är gjort och som Rafiki sa så kan vi antingen leva kvar i det förflutna, eller lära oss av det.

 

Så vad händer?
Allt möjligt.

 

Mitt liv rullar på som ett ånglok som inte fått upp värmen än. Det går framåt, men långsamt... för långsamt.
Jag längtar framåt till platser, stunder, upplevelser och människor som jag inte riktigt kan nå just nu... bara nästan.

 

Så vad skriver jag för?

Jo för att jag faktiskt är lycklig. Trots allt.

 

Och min blogg förtjänade lite kärlek, stackaren får bara uppmärksamhet när jag mår dåligt.

 

 

Eller något sådant fånigt filosofiskt.