< Till bloggens startsida

Ink and Quill.

The pen is mightier than the sword they say, I still prefer using a quill.

Thinking makes time pass, and the passing of time makes the thoughts grow. You can't kill an idea once it's started growing.. no matter how much you want to, it'll be there.. like brain crack.

Pride, Greed, Lust, Gluttony, Envy, Wrath and Sloth.
Swallow your pride. Calm your wrath. Fight your greed. Forget your Envy. Get rid of your sloth. And kill your lust.

I have letters to write, so I better get to work..

Sandy Balls

Balls.
That is what got you here.
Now that I have your attention I have a few things to say.
No really, I have some knowledge I wish to impart on You and You specifically.
I am sick and tired of your pictures and declarations of eternal, blissful, wonderful love.
The issue isn't the emotions themselves, the problem is the fact that the phrase "I love you"  has lost its profound meaning.
It's tossed around like candy when it should be held as tightly as a diamond. You just don't go around throwing diamonds away now do you?

Not to say that I doubt the realism and authenticity of your feelings. I am just saying that you're still growing. In a few years maybe Justin Bieber won't be your favourite artist. And dude, at twenty the latest Elder Scrolls game with an AWESOME new engine won't be...awesome anymore.
But I digress. I'm getting long winded. Don't invest your everything into one person after being their significant other for a mere week. It isn't realistic.
Be happy and don't throw the L-world around.
When pressed into a corner use lesbians instead.
Thank you for your time.
Cheers.

Everything's out of the shadows.

Fear is the first thing that struck me when I heard the footsteps, then shock. The shock that came when they flashed their lights in my face, lighting up everything. All the secrets I had, everything I was. How broken I had become, how the darkness had effected my soul. So what did I do? What did I do when they knew everything was a lie? I become like stone. Emotionless, cold, and dead. I simply shut everything off. And that is how I will remain. I shall remain as a stone untill the day someone comes and carves me out of this shell, untill someone carves out the small scared wounded infant that is trapped inside. But untill then, my statue will walk this earth in my place and do things in my name. It will be attacked by many, but it seems none can crack it's thick dark shell. Noone.

Alla vill till himmelen men få vill ju dö.

When the sun goes down beyond the mountaintops, it feels like an end. The dark cold night takes over, and we feel alone and scared. But after Dusk comes dawn. And allways remember,that when the moon is gone.. the sun rises once again.

Kreativitets-utlopp:



I used to dream of the future with you.
Dream of everything that was going to come and everything we'd be through together.
But now all I can dream about is memories.
The memories I cherish, and the ones I wish I could change.
It was once something so incredible I couldn't beleive it, as if it was only a fairy tail.
But now I look back, and it feels like that's exactly what it was.
When did the fantasy end? When get woken up by the cold stone fist of reality in my face?
What changed? What didn't change? Or was I just too foolish to look the truth in the eyes?
What happened?


''quote''

*
''I love you even tough I hate you sometimes.
Don't hate the person, hate their actions.
I told you that...''
*
''Beneath this mask is more than just flesh, beneath this mask is an idea.
And ideas, are bulletproof.''
*
''I've never even kissed a guy...
Hey... me neither.''
*
''How about a shave?''
*
Också den ultimata favoriten:
''It's called a lance, helloooo!''
*

Cheers.

Nio freaking C.

Brace yourself, a personal post is coming.

Det är ingen nyhet att min klass är lite stökig, ganska högljudd, respektlös mot lärare etc. Men i svärmen av flygande kommentarer och skrikande gräsar, mellan alla sappar och snarkningar, ja mitt i kaozet helt enkelt, så finns det ögonblick då jag inte skulle välja någon annan klass.
Varför?

Jo för att vi är ENADE, om vi faktiskt är överens om något så gör vi någonting åt saken. Vi har en RÖST som hörs, man kan inte bara trycka ner oss utan att förvänta sig något motstånd. Och det sista, för att vi faktiskt har KUL, på vårt eget sätt.
Om några månader så slutar vi Nian och slipper varandra... men det var gött att slösa tid med er ändå.
Tack.

Bloggande? Snoozande.

Två topics ikväll.

Bloggande, och varför jag är dålig på det.
Jag tycker om att skriva, jag tycker om att dela mina tankar och åsikter, jag mår bra av det och vill göra det mer.

Men varför är jag så dålig på att uppdatera denna blogg då?

För att jag är världsmästare på att prokrastinera.


'' prokrastinera

  1. (psykologi, även ålderdomligt) skjuta upp till ett senare tillfälle eller till en annan dag; vänta med till senare; förhaladra ut (på) ''
Prokrastinera är någonting vi alla gör varje dag, vare sig det är att plugga städa eller något så simpelt som att klä på sig. Vi hittar alltid på ursäkter för att få slippa göra det just då och sjkuter upp det till ett senare tillfälle. Och just detta händer när jag ska försöka skriva någonting på denna vägg av ord som jag kallar blogg.

Det finns sätt att sluta prokrastinera på, och det är helt enkelt att slå dig själv i ansiktet med det du behöver göra och göra det utan att tänka. Vilket är otroligt svårt, men när man väl tar tag i det och gör det (som jag faktiskt gör just nu), så går det plötsligt otroligt bra.

Men nog om svenska lektionen...

Snooze.

Att ''snooza'' är troligtvis den underbaraste farligaste sysselsättningen som finns.
Varje morgon när jag väcks av alarmet som ska försöka övertala mig att dra mig upp ur mitt hav av komfortabilitet och ta mig ut i den kalla, hårda världen så är min första tanke ''jag hinner sova en stund till...''
Och det gör man faktiskt... ibland. Men alldeles för ofta försover vi oss och ångrar vårat morgonbeslut.

But I've found the solution.
Jag har märkt att jag uppskatar mer, att vakna klockan sex och snooza i fyrtio minuter, än att sova till tjugo i sju. Hur kommer det sig? Jo för att det min kropp vill ha är inte några extra minuter av sömn, det är den underbara känslan av att väckas, och somna om igen.
Jag vet att det finns personer som faktiskt inte kan somna om efter att dom har vaknat (och ärligt talat så är ni ganska lyckligt lottade) men för er andra dödliga så tycker jag att ni borde testa att snooza en morgon, istället för att sova länge.

My daily thoughs, cheers.

Tid. Minnen. Längtan.

DAGENS FILOSOFI:

Tid.

''Den fjärde dimensionen''. Något som vi människor försökt mäta och förstå ända sen urminnes tider. Tid går snabbare när man har kul, och långsammare när man har tråkigt... eller hur? Men vad är tid egentligen?

Minnen.

Hela vårt liv är ihopflätat av minnen av allt vi varit igenom, och längtan är det som driver oss vidare. Lev inte för stunden, lev för dina minnen. Lev för det du lämnar kvar, och kämpa vidare för det du kommer skapa.

Längtan.

Längtan är lycka, tänk efter... ett ganska simpelt exempel  är din födelsedag när du var liten. Lyckan ökar för varje dag som går och du kommer närmare och närmare den speciella dagen. Och lyckan är nästan som starkast när man ligger och väntar på sin familj som kommer sjungandes.

Men tiden går.
Dagen tar slut.
Lyckan avtar.
Men du har kvar dina minnen.

RANDOM PERSONLIG FAKTA:
Nyår firades på den underbara nyårskonferensen unite12, vilket var helt otroligt. Speciellt med konserten från en av mina personliga favoritartister: Loney Dear.
Samt balkan-bandet Pedros, som nästan förstörde ett rum... eller tja, om det inte hade varit för att gravitationen tyngde ner massan av människor som stod och hoppade som galningar så att hela rummet började gunga.. så hade vi nog klarat oss.
Cheers.

Hello world.

Första dagen, första inlägget, första gången.

Nyare inlägg
RSS 2.0