< Till bloggens startsida

Livsuppdatering.

Ok, dags för en sån här. Bara för att få lite info ut till folket.. och för att klockan är kvart i ett på en lördag morgon och jag har ingen lust att sova riiiiktigt än.
 
Ska vi leka ''Nicke, hur går det?''
Visst, kör på.
 
Skolan?
 
Det går inte dåligt, iallafall... men är så fruktansvärt skoltrött. Tog lite tid idag och räknade ut hur många timmar i veckan jag spenderar i skolan.
34.
Det är faktiskt inte så jättemycket.. men det känns. Vakna relativ tidigt, dra sig till skolan vid åtta och sen vara hemma igen kanske.. halv sex?
Folk har det värre, så jag ska inte klaga. Får vara glad att jag bara bor en kvart/halvtimme från skolan och inte.. tja, en timmma eller så.
 
Men var är motivationen?! Borta. Man pallar inte. Dom lärare jag tycker om, dom lyssnar jag på. Det är dom ämnerna jag fokuserar på. Som tur är så är det några stycken.. men plugga?
Hah.
 
Musiken då?
 
Jag vill säga att det går bättre, och det gör det väl.. till viss del. Har kommit igång med pianot ordentligt nu och det känns bra... sången måste jag fortfarande få rutin på, men jag rör mig frammåt.
 
Nog med tråkigheter, berätta om något intressant istället! Förhållandefronten?
 
Jadå, det är trevligt att prata om.
Jag och Hanna är tillsammans igen. Något såntdär klyschigt och fånigt som bara händer i filmer och man egentligen tycker är lite lamt när det händer på riktigt.. men att se det från insidan är annorlunda. Jag trodde det var dags att gå vidare, och att det skulle vara det bästa för oss båda.
 
Får man va dum i huvudet eller?

Har man någon i sitt liv som gör en lycklig, på riktigt, höll för sjutton hårt i den personen. Det är det jag tänker göra nu.
 
Men Nicke, hur MÅR du då?

Öh.. rätt ok, tror jag. Inga deppresions dalar, inga fler panik-liknanade utbrott.
Dock något känsligare än vanligt, lättirriterad.
Kort stubin.
Har blivit alldeles för cynisk.
Jag klagar helt enkelt för mycket.
Ska jobba på det.
Lovar.
 
Den där LIVSHISTORIAN du skulle skriva då, hur går det med den?

Den händer, fortfarande.. men det tar tid. Det är svårt att skriva, gå igenom sånt man helst vill lämna bakom sig.
Men jag känner liksom att jag måste göra det, om inte för att det känns väldigt skönt att få vara den som håller i korten för en gångs skull.
 
Nu är det jag som har något som hotar dig.
 
Läskigt va?
 
(Udda och personligt det här blev, sorry gott folk. Klockan är som sagt tre på natten, och jag tänker länka det här på morgonen vita twitter... eller nåt.)
 
((Ps. Feedback är alltid nice, så om ni vill tycka till eller undrar om något så är det bara att lämna en kommentar, jag brukar vara ärlig.))
 
(((PPS. Min lillebror skrämde precis skiten ur mig. Han bor för tillfället i rummet bredvid, och pratar i sömnen ibland. Och gav precis ut ett ''Hallå...?'' Och det lät sjukt spökligt och läskigt. Vågar inte öppna dörren. Twittrar jag inte imorn så är det för att spökbarn tagit mig. Natti natti!)))

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Kommentar:

Kom ihåg mig?
Trackback
RSS 2.0