niclasklinga

I'm about 11 pages in so far... this is a lot more than I anticipated, but I'm trying to fit in all the important details.

I'll give you a prolouge for now, something to start off with.

Sorry It's taking so long.

 

Some Backstory first:

It's important to know that I didn't have many friends growing up. It was easy in kindergarten, people are just kind of friends with everyone back then, first grade was pretty cool too... but when second grade started things went downhill.

Quite early I got picked out as the kid to bully, for no real reason. These things happen, and it sucks, but it's in the past.
But because of this my small pool of friends only grew smaller. I hated school and never wanted to go, came up with excuses or tried to convince my parents I was sick and etc. Eventually I found out computer games were a thing and that's where I escaped, essentially blocking out even the few friends who tried to hang out with me without knowing it myself.

This continued until around fifth-sixth grade. I joined a choir with a bunch of awesome people and learned not everyone sucks, and I also got myself sort of a ''I don't give a shit what other people think'' type personality, a defense mechanism, essentially.

But growing up like that still left scars, and more than anything it left me feeling like I wasn't worth a lot, like I wasn't worthy of being liked. I of course had a loving family, but both my parents were burned out in my younger years and I don't remember that much from them. I hold no grudges against them for this though, they had no control over this, and they've always loved me and I am grateful for all they have done.

 

But let's begin... shall we?

Snackar med en vän på facebook och han bad mig om min livshistoria... så jag skrev ner den. Jag är ungefär halvvägs igenom, och ska försöka skriva klart allting ikväll. När jag är klar så kommer jag lägga ut den här på bloggen.

 

Några förvarningar bara:

1. Allting kommer vara skrivet på engelska eftersom vännen jag talar med är engelsk, och för att jag är för lat för att översätta allting.

2. Vi snackar mitt liv här, så förvänta dig SJUKT mycket text, tänker er en mindre novell.

3.Jag drar alla växlar här, släpper ut allt. Även saker som jag egentligen inte borde dela. Visa stunder i mitt lov som är bland dom privataste och intimaste. Jag vill att du ska vara medveten om detta ifall du bestämmer dig för att läsa det.

 

Det finns såklart chansen att jag ångrar mig, glömmer bort, eller hittar på något vettigare att göra med min kväll, men än så länge vet jag inte. Det finns säkert en mängd människor som tycker det här är en dålig ide, och det förstår jag.

En sak till bara:

 

Förlåt, allihopa.

Worst.
Fucking.
Night.

Of.

My.
Life.